Sjukförklara inte stressade familjer av Jorun Modén
Nu larmar Barnombudsmannen (BO) i sin årsrapport om föräldrastress och att en tredjedel av svenska spädbarn inte knyter an som de ska till sina föräldrar. Som åtgärd föreslår BO samspelsbehandling på institutioner eller i öppenvård.
BO anser alltså att samhället tidigt måste komma in med riktade behandlingsinsatser för att förebygga psykisk ohälsa redan i vaggan. Men varför läggs så mycket fokus på behandla symptomen? När vi får larmrapporter om barnfetma diskuterar vi förebyggande åtgärder och det är precis vad vi borde göra här också.
Föräldrar upplever ofta att det är tungt att kombinera yrkeslivet med barn. Många föräldrar har själva bristande anknytning till sina egna föräldrar och saknar därför modeller för sitt föräldraskap. Dessutom skaffar vi ofta barn sent, när vi redan vant oss vid en egocentrisk livsstil och får svårt att anpassa oss till den nya situationen.
Att ge sig in i föräldraskapet utan förkunskaper är som att åka på kalas med två småbarn utan förberedelser eller packning. Bussresan blir en pina för att barnen blir rastlösa, födelsedagsbarnet börjar gråta för att vi glömde presenten och vi måste åka hem så fort det yngsta barnet bajsar på sig.
Ibland vet man över huvud taget inte vet vad anknytning är. Karin Thunberg skriver följande den 20 mars på SvD.se:”Inte vet jag vad begreppet ’knyter an’ innebär i detalj, men jag utgår från att det betyder att barnen inte mår bra.”Varför kommenterar Karin Thunberg nyheten utan att ha tagit reda på vad den handlar om?
Barnpsykologen Malin Alfvén anser att BO-rapporten är en ”otrolig anklagelse” mot nyblivna föräldrar. Hon menar att föräldrarna söker hjälp för att de bryr sig, inte för att de inte kan knyta an till sina barn. Men det är fullt möjligt att bry sig om sina barn och samtidigt ha svårt med anknytningen, på samma sätt som två vuxna kan älska varandra utan att ha en bra kommunikation.
BO-rapporten utgår inte bara från hur många oroliga föräldrar det finns (som man skulle kunna tro av Malin Alfvéns yttrande) utan också från studier som visar hur väl barn knyter an till sina föräldrar.
Första gången jag och min man blev föräldrar fick vi prova oss fram. Vår dotter kom till världen med urakut snitt och var en intensiv liten person som helst ville leva klistrad intill oss.
Från MVC fick vi en trycksak som såg ut att vara från 70-talet och från BVC fick vi låna broschyrer som handlade om hur vi skulle ignorera vårt barns gråt och försök till samspel genom den så kallade femminutersmetoden.
Kärleken till vår dotter vann dock över alla broschyrer, släktingars förmaningar om att vi borde fostra henne till självständighet samt en barnexpert som i sin bok påstod att till och med hon säkert kände att hon inte borde komma undan med sitt ”tyranni”.
Vi vägrade se henne som en motståndare, bar henne så mycket hon ville och hittade så småningom begreppet anknytning som svarade på många av våra frågor. Vår dotter var biologiskt beroende av oss och kände sig instinktivt tryggast intill en annan människa.
Det blev den första impulsen som ledde till att jag läste allt jag kom över om anknytning, bland annat just Barnrapporten från 1998. Medan min andra dotter sparkade i magen skrev jag den praktiska handledning om anknytning som vi själva hade saknat i bokhyllan på BVC, boken Nära föräldrar.
Anknytning är alltså relationen och samspelet mellan barnet och föräldern, och har visat sig mycket viktig för hjärnans utveckling och barnets psykiska hälsa. Studier visar att tryggt anknutna barn blir mer sociala, får lättare för att bygga relationer och klarar påfrestningar i livet bättre.
Vänta inte tills spädbarnen visar symptom på bristande anknytning! Det är ingen bra utgångspunkt att sjukförklara stressade familjer. Lägg mer resurser på förebyggande åtgärder och utbildning, byt ut förlegade broschyrer mot de senaste forskningsrönen om anknytning och lägg ansvaret för barnet där det i första hand hör hemma – hos föräldern.
Källor:
Nära föräldrar - Om anknytning, samsovning och konsten att bära barn, Tecknade bilder 2007.
Klara, färdiga gå (PDF), Om de yngsta medborgarna och deras rättigheter, Barnombudsmannens årsrapport 2007.
Barnrapporten, Stockholms läns landsting, Centrum för Barn- och Ungdomshälsa 1998.
Skarp kritik mot BO-rapport
Hur dåligt får barn må?
Artikeln finns även i kortare format på E-health.se
Kommentera artikeln nedan eller diskutera i forumet!